Vandring på Mariaberget | foreningensodermalm.com

Vandring på Mariaberget 21 augusti 2024

Ovanligt nog bjöd just denna dag på lätt regn – i en för övrigt här på östkusten strålande sommar - då gatuguiden Peter Frisk ledsagade oss genom Mariabergets gränder och historia. Regnet gjorde dock inte de 5 mycket intresserade medlemmar som kommit ett dugg!

De här trakterna är historiskt betydelsefulla även för Föreningen Södermalm. Vår förening som bildades 1954 har sitt ursprung i Maria(bergs)föreningen som skapades 1936 hemma hos Anna Lindhagen på Fjällgatan av en rad då kända personer i protest mot rivningar på Mariaberget.

Men, Peter Frisk inledde långt tillbaka i tiden. På 1300-talet byggdes Maria Magdalena kapell på den plats där kyrkan nu står. På Gustav Vasas tid revs kapellet så att inte dansken kunde ta skydd där. Först på 1620-talet stod en ny kyrka i trä klar, med den förstördes 1759 av den stora brand som på sommaren härjade Mariabergsområdet från Södermalmstorg till nuvarande Timmermansgatan. Tack vare brandförsäkringspengar kunde nya hus av sten tämligen snart byggas upp längs det nät av raka smala gator som 1600-talets stadsplanering fastställt. De utgick från Hornsgatan och Götgatan, smala även de. Närmast branterna gjordes terrasser.

Slottet Tre Kronor hade brunnit 1697 och det nya tog nästan hundra år att färdigställa, så vid mitten av 1700-talet fanns det många utländska konstnärer och hantverkare verksamma på slottet. De lärde upp svenska elever vid den Kungliga Ritskolan, Konstakademins ursprung. Behovet att bygga nytt var stort, för i Stockholm hade även Klarakvarteren brunnit 1751.

Stadsarkitekten J.E. Carlberg, som själv bodde på Hornsgatan snett emot Maria Kyrka blev den ledde uppförandet av den nya bebyggelsen på Mariaberget. Efter hans tid följde perioder då det byggdes än fler hus, påbyggnader och utbyggnader fram emot 1900-talet då större omvälvningar väntade.

Med dynamiten kom möjligheten att låta bebyggelsen forma naturen i stället för tvärt om. Då sänktes backiga gatukrön och Hornsgatan breddades. Det har lämnat tydliga spår efter sig. Vid sekelskiftet 1900 kom en motreaktion, med en vilja att åter följa naturens former.

Men, på 1930-talet ville staden skapa en ny trafiklösning för Slussen-eländet och göra en ny gata, Södergatan, som skulle gå längs Götgatan och ta över dess trafik. För den skull revs den östra delen av Mariaberget utom invid Södermalmstorg och nästan alla hus utmed Södergatans sträckning. Södergatan anlades, anslöts till Centralbron, blev Söderleden och överdäckades så småningom med moderna byggnader.

Carlbergs hus från 1732 till vänster, ombyggt 1759 och 1812. Moderna hus ovanpå Söderleden till höger.

Vad skulle då staden göra med resten av Mariaberget? Det var inte självklart. Planerarna tänkte sig att bygga en Stadsteater och bostadskvarter i tidens likformiga anda utmed Hornsgatan som skulle bli en bred boulevard. De gamla husen köptes upp och tömdes på innevånare som fick flytta till förorterna. Sedan lämnades husen att förfalla, något som författaren Per Anders Fogelström, som nyligen flyttat till Fjällgatan, på 60-talet kom att kalla ”självrivningsmetoden”.

1968 – sedan han genom sin romanserie Mina Drömmars Stad och sitt arbete i Föreningen Södermalm starkt drivit opinion mot rivningarna – vände vinden och staden beslutade att låta bevara och renovera de förfallna husen. I dem hade då en del förfallna människor vistats men efter renoveringen blev det förstås fint att bo där och området utvecklades åter till ett centrum för kulturpersonligheter. Så hade det varit runt sekelskiftet 1900 då restaurangen uppe i Mariahissen samlat tidens mest kända författare och konstnärer. Ett Stockholmskt Mont Martre med riktiga kullerstensgator.

Tiden och människorna på Mariaberget före upprustningen speglas väl i filmen Rännstensungar (från 1974) och TV-serien Bröderna Malm (från 1972-74), båda tillgängliga på Internet.

Vi hade sådan tur att en av deltagarna växt upp och gått i skola här, nära den branta Besvärsbacken som då fortsatte ner till Brunnsplan. Hon berättade lustfyllt om hur det var att leka och leva här som liten.

Uppe på berget i kvarteret Svalgången har staden på konstnärinnan Ebba Hedqvists initiativ inrättat ett boende med 55 lägenheter för äldre konstnärer, ett väldigt lämplig läge med tanke på alla gallerier som ligger i närheten.

Vår vandring slutade ända uppe i Ivar Los Park med den fantastiska utsikten över Riddarfjärden. Där spelades filmen Söderkåkar (från 1932) in. Där låg ett par gamla fina hus som revs efter filminspelningen och det fick Anna Lindhagen, Isaac Grünewald och flera andra kända namn att reagera, och bilda Maria(bergs)föreningen.

Spår av dynamitardernas verksamhet. Några av husen till höger har som synes byggts innan gatan sänktes, andra inte. Det gick tidigare en spång från mitten av puckeln till en port i ett av husen till höger.

Den branta Besvärsbacken och det första 1700-talshuset som renoverades sedan staden ändrat sig.

Medan vi gick runt betonade Peter på sitt livliga sätt den charmiga stilblandningen i området. Historiens vingslag syns, ända från medeltidens gatustråk fram till idag. Foto: Jesper Brunius

Ett stiligt tegelhus med rika dekorationer från 1887 ritat av Gustaf Lindgren och Kasper Salin. Det är medeltidsinspirerat enligt en skylt på huset.

Text och övriga foton: Johan Murray.