Till Söders kolonier | foreningensodermalm.com

Till Söders kolonier 27 maj 2024

För vintern har varit allt för lång, och sommarn kommer med jättesprång — sjöng Olle Adolphson redan 1962 ovetande om att fenomenet nu besannas allt oftare. Redan i maj fick vi högsommar och den yppiga grönskan och blommandet tog fart. Klarar pollinatörerna verkligen att hänga med?

7 medlemmar kom för att njuta av en skön 2½-timmes kvällspromenad under vår ordförande Topsys ledning bland prunkande vår- och sommarblommor ackompanjerad av fågelsång och järnvägssus genom några av de 10 koloniföreningarna på Söder. Först gick vi Rackarbacken ner förbi Abdullahs stora tomatodling som spirade till den lilla parken där backen slutar och solbadandet var i full gång. Den hade staden tänkt sig bebygga, men gav efter för kolonisternas vilja att låta naturen komma till sin rätt.

Där fick vi höra en del av koloniodlingarnas historia. De olika koloniträdgårdarna har delvis olika bakgrund och utformning.

Den nu äldsta i Stockholm, Söderbrunn nära Albano, grundades 1905 på Anna Lindhagens inititativ. Hon medverkade också aktivt till att Eriksdalslundens område skapades 1906 med sina ganska stora lotter och 6 kvm små stugor. Det var noga föreskrivet hur stugorna skulle vara och vad man fick odla.

Under 1:a världskriget blev matbristen stor för att importen skars av. Då upplät staden mark i sluttningen nedanför nuvarande Södersjukhuset för potatisodling. Det blev små odlingslotter, anpassade till berget, inte mycket större än potatislanden och efter hand en och annan liten enkel stuga. Så grundades Södra Årstalundens koloniförening 1917. Här, och i de andra koloniföreningarna på Söder producerades uppskattningsvis 50 ton potatis under det kriget.

1924 gick Stockholms koloniföreningar samman i ett eget förbund, Koloniträdgårdsförbundets Stockholmskrets, som drev gemensamt förhandlingarna om villkoren med Stockholms stad.

1938 började Södersjukhuset byggas. Samtidigt drogs järnvägen till Hammarbyhamnen genom området och då sades många kolonister upp. Staden hade även planer på att bygga bostäder i sluttningen för Södersjukhuset personal, men de blev inte av. Kolonisterna äger sitt hus men arrenderar marken. Alla hade bara 1-årskontrakt, något som fortgick ända fram till 1985 (då det blev arga protester mot att ett koloniområde i Enskededalen tvärt drogs in). Nu är arrendekontrakten på 25 år. El och telefon fick stugorna först 1975-76.

Minglande kanadagäss

När vi fortsatte ner mot Årstaviken passerade vi Eriksdalslundens största prydnad, det blommande sällsynta Kinesiska näsduksträdet. Näsdukarna är vanliga blad som tappat sin färg när trädet blommar.

Sedan förlorade vi oss i Tanto Mindres och Södras branta vindlande gångar och varierande stugformer i den frodiga blomsterprakten. Det hör till ovanligheterna att se julrosor och akvileja blomma sida vid sida. En odlare hade faktiskt redan långt kommen potatis i sitt land.

Utmed strandpromenaden bort mot Årstabron med alla sina knäckepilar rådde full rusningstrafik åt båda hållen. Flanörer, motionärer, cyklister, hundar och fåglar om vartannat men i god stämning. Ett vackert ställe att gå på, särskilt sedan Södersjukhusets fula oljepir avlägsnats. När vi passerade bananhusen där Tanto sockerbruk legat nämnde Topsy att lådorna sockret fraktats i varit ett viktigt byggmaterial för traktens kolonistugor.

Namnet Tanto kan i början på 1600-talet ha kommit från en familj med anknytning till Tantow i Pommern.

Området har de fyra koloniföreningarna Tanto Mindre, Tanto Södra, Tanto Norra och Zinkens odlarförening. Tanto Mindre och Södra tillkom för potatisodlingar medan Tanto Norra och Zinken är mera knutna till järnvägsbanken som gick genom dem från Södra station ner till vattnet vid Liljeholmen fram till 1929.

Kolonisterna kan låta sin odlingslott med stuga gå i arv om föreningen känner arvingen och finner hen lämplig. Annars överlåts lotten enligt en fast prislista till den som står på tur på föreningens kölista. Köavgiften utgör en bra inkomst. Föreningarna gör mycket gemensamt som städning och har social verksamhet. Staketen ska varje kolonist måla om medan staden står för själva staketpinnarna.

Till sist kom vi upp till den högst upp belägna lilla dansbanan. På vägen dit gick vi förbi den s.k. Japanska stugan. Här stod tidigare två stugor som flyttats till Skansen och visas där för besökarna. I stället anlades här en mycket dekorativ liten japanskinspirerad grusträdgård med bambu och ett tulpanträd.

Vi passerade också en modern föreningsstuga med konferensrum och de bekvämligheter vi dagens människor är vana vid.

Promenaden slutade vid platsen för Tantolundens friluftsteater som existerade 1919-1961 med Gideon Wahlberg och Julia Cæsar som affischnamn. Sedan blev det till att som Monica Z sjöng redan 1961 ”Åh, det är skönt, när mitt Stockholm är grönt — sakta gå hem genom stan”.

Text och foton: Johan Murray.