Det var inte så lätt att föreställa sig hur det kan ha sett ut förr i Tanto när vi, en tapper liten skara medlemmar, samlades på den bullrande Ringvägen och blickade bort mot Zinkensdamms IP. Här var en idyllisk landsbygd mellan kala klippor där det allt smutsigare utloppet från Fatburen gick, den stora sjön mitt på Söder. Området som Stella Fare skulle visa oss kallades Tanto efter en Hans Danto, som bodde här på 1600-talet. Hon känner det väl.

Under 1600-talets senare hälft uppförde Wilhelm Drakenhielm sin ”store träägårdh och carpedammar” för sin matförsörjning på platsen. Under 1680-talet bodde i fem år och dog här köpmannen Frantz Zinck. Det var då den stora Malmgården fick sitt namn. Den har ägts av Christer Robsahm som på 1750-talet grundade Tanto Sockerbruk och av Adolph Grevesmühl som på 1790-talet byggde ut den och anlade en tobaks- och potatisodling.

Båda är växter som kom att få stor betydelse i området. Södermalm blev under 1700- och 1800-talet ett centrum för den arbetsintensiva tillverkningen av tobaksprodukter, framför allt snus. Tobaksindustrin förstatligades 1915 och staten använde intäkterna bl.a. till en allmän pensionsförsäkring. Behovet av att odla potatis fick stor betydelse för kolonirörelsens utveckling i början av 1900-talet.

1866 föreslog en kommitté ledd av Albert Lindhagen en ny stadsplan för malmarna med fyrkantiga kvarter, boulevarder och parker, och den antogs. Stadens berg skulle bli parker, och man skulle dumpa fyllnadsmassor, avskräde och matjord för att kunna plantera träd.

Staden köpte Tanto och parken Tantolunden anlades mellan 1885 och 1899 under ledning av Stockholms första stadsträdgårdsmästare, Alfred Medin. Marken blev dock för torr och träden (framför allt björkar) trivdes inte så bra. Samtidigt byggdes den palatsliknande Maria Folkskola invid Ringvägen för att eleverna skulle kunna nyttja den nya parken. I början gick här sammanlagt bortåt 4000 elever i tvåskift. I parken anlades en idrottsplan vid sekelskiftet 1900, och kalla vintrar anlades kälkbackar (inte helt ofarliga).

Längs med Tantolundens östra kant gick den gamla landsvägen ner mot vintertullen vid Årstaviken intill sockerbruket. Den finns delvis kvar som parkväg och ringlar sig in mellan husen i kvarteret Svärdet fram till den gamla järnvägsbanken i Ånghästparken längs med Maria Bangata. Från 1860 skar järnvägen tvärs igenom landskapet ner till Liljeholmen.

Invid landsvägen ligger Ekermanska Malmgården, som består av flera sammanbyggda hus och möjligen är från slutet av 1600-talet. Den anses som tidstypisk. Gårdens ägor sträckte sig ut över det nuvarande spårområdet bort mot Rackarbacken (där Södersjukhuset ligger) och användes från 1700-talet för trädgårds- och tobaksodling. Idag är trädgården mycket liten men fin och inbjuder till fika. Gården har blivit säte för Högalids Hembygdsförening.

Tantolunden var avsedd för rekreation och Stella visade oss tre exempel på det. På en lite större gräsyta låg en nu riven musikpaviljong (liknande den i Vitabergsparken) där gratis musikunderhållning bjöds. Nedanför i en sänka ligger en modern paviljong skänkt 1988 av miljö- och kulturföreningen Tantofolket, men den används inte så mycket. I nästa glänta hittar man den plats där den berömda friluftsteatern låg, med plats för 1400 åskådare och med Julia Caesar som stort dragplåster. Här spelades buskis om somrarna 1919-1961, bland annat den välkända Söderkåkar från 1930 av Gideon Wahlberg.

Zinkensdamms gård mot norr.
Foto Kasper Salin 1890

Rosenhagtorn i parken

Ekermanska Malmgården
vid gamla landsvägen

Här serveras kaffe!

Musikpaviljongens plats

Tantofolkets teater

Söderkåkarensemblen 1930
Okänd fotograf