Pressbyråns Museum | foreningensodermalm.com

Besök på Pressbyråns museum 22 november 2022

Ett lätt val

Argentina mot Saudiarabien i fotbolls VM i TV eller en egen kamp mot snövallar, slask och blask för att ta sig till Pressbyråns museum? Museets visning går inte i repris, så den får det bli. Museet har varit stängt ett par år och är nu mycket hårt bokat. Argentinarna borde vinna sin match lätt.

Pressbyrån som funnits i över 100 år har aktivt medverkat till en snabbare nyhetsförmedling, men med direktsändningar kunde den inte konkurrera. Därför är den nu ett mini-snabbköp där tidningar inte längre dominerar.

Innan det blev dags att ta den snabba hissen upp till museets fina lokaler på sjätte våningen samlades nästan alla 16 deltagarna för en snabb fika i den moderna lilla Pressbyrån på gatuplanet. Några kom lite senare.

Vi hälsades välkomna dit av Folke Lundberg och Birthe Gabrielsson som skulle ge oss glimtar från Pressbyråns historia. Med glimten i ögat, bör tilläggas. De var mycket trevliga, engagerande och väl samspelta.

En trevande start

Vid slutet av 1800-talets fanns det nästan 200 lokala tidningar i landet, mest med lokala nyheter i. Telegrafen var uppfunnen, så en och annan riksnyhet från Svenska Telegrambyrån förmedlades av redaktionerna. Dessa tidningar såg inte ut som vi är vana. Det var så gott som bara text med enstaka illustrerande trägravyrer. De såldes på prenumeration och av ambulerande försäljare.

Järnvägen byggdes snabbt ut till omkring 1000 orter och på stationerna hittade tidningsförsäljarna snart en lukrativ marknad. Emellertid höll de inte alltid sams och 1899 gavs Svenska Telegrambyrån monopol på att sälja tidningar på stationerna. Det var inte ovanligt med olika slags kiosker på den tiden, och man uppförde sådana för tidningar och vykort i vänthallarna. Ombordförsäljningen sköttes av uniformerade ungdomar (kallade tågbud) med en stor tung tidningsväska och fast lön. De behövde dock lösa biljett. Sedan träffades överenskommelser med tobakshandlare så att även de började sälja tidningar i städerna.

Pressbyrån etableras

1906 bildades Svenska Pressbyrån av 59 tidningsutgivare. De gick ihop för att säkra en opartisk spridningen av det fria ordet, och de tog över Telegrambyråns distributionsverksamhet.

1909 infördes en affärstidslag som begränsade öppettiderna för butiker. Först i städerna, sedan i hela landet. Undantag gavs för kiosker med ett begränsat sortiment, och det kom att gynna Pressbyrån.

1916 såldes Pressbyrån vidare till publicisterna Karl Otto Bonnier och Otto Hirsch som fick dispens för att vidga verksamheten till karameller, choklad, snus och tobak. Allt för att stärka det fria ordet.

Nya distributionsformer

1932 ville Stockholmstidningarna försöka få en riksspridning och tre järnvägståg inreddes för att personalen ombord under natten skulle kunna bunta om tidningarna så att de lätt kunde levereras vidare till bilar på de 58 stationerna där tågen stannade om morgonen. Det var en unik lösning.

Vykortsförsäljningen hade varit omfattande och mycket lönsam. Samma år startade Pressbyrån ett eget vykortstryckeri i Stockholm med en egen fotograf. Det togs även en del flygfoton.

Under 40-talet utökades kioskverksamheten med försäljning av konfektyr och tobak i automater. Man startade då även en fabrik för att göra kola till automaterna.

År 1940 såldes Pressbyrån åter till tidningsutgivarna, eftersom andra världskriget pågick och man inte visste vad Hitler kunde ta sig till med Sverige. Köpeskillingen använde Bonniers efter kriget till att starta Expressen, en modern kvällstidning med stora bilder och bilagor. Den var tryckt kl 11 och skulle finnas hos tidningsförsäljarna senast kl 16 — i hela landet. Då blev det aktuellt att använda både snabba bilar och små lastflygplan vid transporterna.

Piloterna kom på att man kunde ta med passagerare på återvägen till Bromma och idén om inrikes flygtrafik var född. Lite större plan skaffades som kunde ta både passagerare och tidningar, fast inte samtidigt.

Flyg- och tågdistributionen av tidningar blev inte så långvarig. Med digital överföring lät man i stället trycka tidningarna på flera ställen ute i landet. Tågresorna går numera så snabbt över att några tågbud inte behövs.

En breddning av kiosksortimentet

Under tiden hade Pressbyråns kiosker också utvecklats och nya byggts vid fler trafikknutpunkter. Den lilla luckan kompletterades av stora glasfönster som bättre exponerar varorna. Efter andra världskriget utökades sortimentet med frukt, drycker, glass, film, rakblad, damstrumpor mm. De tider då andra affärer var stängda (på kvällar, lördagseftermiddagar och söndagar) var försäljningen stor.

Efter ett besök i USA där företaget Seven-Eleven studerats sökte Pressbyrån dispens för att få öppna en servicebutik i Salem, kallad PIA Närköp. Den var så stor att man kunde gå in och förutom kioskvaror handla en del dagligvaror och uträtta en del tjänster som tipsinlämning. Dispensen beviljades, men konceptet spred sig snart till andra kedjor och det medförde att affärstidslagen avskaffades 1972. Nu blev konkurrensen hårdare, antalet kiosker minskade och servicebutikerna blev fler.

1991 köptes Pressbyrån av Antonia Ax:son Johnson sedan tidningsdistributionsdelen skiljts av, men såldes redan 1997 pga bankkrisen vidare till den norska familjen Reitangruppen som äger liknande serviceföretag i Danmark, Finland, Estland, Lettland och Litauen. Alla Pressbyråns ca 300 butiker är nu franchiseföretag.

En rundvandring på museet

Längs väggarna i lokalen finns en mängd imponerande föremål och bilder från olika epoker i Pressbyråns historia. Vi fick ett frågeformulär till hjälp för att snabbt hitta de viktigaste. Det är slående hur mycket entreprenörskap och innovationskraft som Pressbyrån har besuttit genom åren. På 100 år har så mycket i samhället förändrats och snabbats upp, och företaget har inte bara hängt med utan också drivit på utvecklingen.

När nyheter kan förmedlas i direktsändning är inte tidningarna längre lika väsentliga.

Hur det gick i fotbollen? Saudiarabien slog Argentina med 2 – 1! Vilken nyhet!

Text och foton: Johan Murray.