I Farfarsfars fotspår | foreningensodermalm.com

I farfarsfars fotspår 18 augusti 2022

En solskens-historisk vandring

Solen översköljde Stockholm med sina strålar när vi 15 medlemmar i Föreningen Södermalm samlades i skuggan av Katarina kyrka för att få följa Maria Lindberg Howard i hennes farfarsfar Carl Gustaf Holmquists fotspår på Söder. Hans liv blev också en riktig solskenshistoria tack vare hans starka driftighet även om början var svår.

Maria fann Carl Gustafs minnesanteckningar och insåg att hennes stadsvandringar kunde göras mera levande av dem. Det är ju fantastiskt att så många gamla miljöer fortfarande går att uppleva. Hon har också gett ut boken ”Fotspår” om dem.

Carl Gustaf föddes 1843 på Norrmalm men blev föräldralös vid 6 års ålder och kom då till Allmänna Barnhuset. 1851 sändes han till ett fosterhem i Småland där han gick i folkskola. Han visade sig ha läshuvud och fick själv undervisa andra barn i trakten.

Vid 17 års ålder bestämde han sig för att pröva lyckan och återvända till Stockholm utan att alls känna någon där, med den för konstnären John Bauer så olycksaliga ångbåten Per Brahe.

Det här var en tid när inflyttningen till Stockholm tilltog pga industrialiseringen. Det byggdes många nya hus, men människor bodde ändå mycket trångt (med våra mått mätt), särskilt i de enklare små husen som vi dag tycker ser så idylliska ut.

Så inleddes vår vandring i Carl Gustafs fotspår.

Foto: Oskar Heimer 1900

Stadens arbetsinrättning

Högst upp på Glasbruksgatan låg Dihlströms textilfabrik från 1820-talet. Huset, som är kvar, köptes av staden 1844 för att ge arbetslösa logi och fysiska arbeten i stadens regi. Alla som kunde var tvungna att arbeta. (De som av sjukdom eller ålder inte kunde arbeta fysiskt placerades på stadens försörjningsinrättning på Kungsholmen där lättare arbetsuppgifter erbjöds.)

Intill denna arbetsinrättning fick Carl Gustaf sin första inkvartering på den nu bortsprängda Bergsgatan. Han försörjde sig på grovarbeten i hamnen och på byggen. Matkostnaderna var mycket högre än boendekostnaderna på den här tiden.

Katarina lägre elementarskola

Denna byggnad ligger utmed Katarina västra kyrkogata intill kyrkogården. Hit sökte sig 20-åriga Carl Gustaf 1863 för att fortsätta sin skolgång. Han antogs till tredje klass, bland 9-10-åringarna. De var förstås påfrestande för honom, men ambitiöst nog läste han allt han kom över och kunde efter ett år komma in på Stockholms Lyceum på Regeringsgatan (samma skola som August Strindberg gått) och där ta studenten 1870.

Innan vi gick vidare tittade vi på Sifwertska kasernen, ursprungligen ett bryggeri, som ligger söder om kyrkan utmed Tjärhovsgatan och som vid den här tiden var stadsvaktens lokaler. 1876 inrättades Katarina brandstation på en del av tomten.

När vi passerade Koksgatan gav Maria oss en intressant inblick i Mamsell Josabeth Sjöbergs liv, som en tid bodde där.

Stora Bondegatan

Denna gata hade inget särskilt gott rykte och omskrevs i pressen som särskilt dåligt belagd, smutsig och tjuvaktig. Men, det hindrade inte att det kunde bo godhjärtade människor där.

Julen 1860 gav försynen Carl Gustaf en stor gåva. Han erbjöds helt oväntat att få bo i en kammare på Stora Bondegatan 10 hos barnmorskan Amalia Brobeck med hennes dotter och några hyresgäster.

Det huset är rivet men syns mitt i bilden här intill.

När dottern Carolina dog efter några år tog hon ett löfte av sin mor att Carl Gustaf skulle få studera vidare. Amalia bekostade därför Carl Gustafs uppehälle och studier. Efter studenten flyttade han till Uppsala där han tog teologisk examen och prästvigdes där 1879. Han kom sedan att gifta sig och få sex barn.

Foto: Kasper Sahlin 1885

Katarina sjukhus

Detta kvarter, som ligger vid Bjurholmsgatan mellan Katarina Bangata och Gotlandsgatan, byggdes i början av 1700-talet som ett privat bryggeri och bränneri. Staten tog över och fortsatte bränneriverksamheten 1785 men gjorde 1831 om kvarteret till sjukhus. Det var Stockholms första epidemisjukhus, men blev från 1902 mentalsjukhus där flera kända personer vårdats (bl.a. Gustaf Fröding och Herman Göring).

Sjukhuset har en särskild koppling till Carl Gustaf Holmqvist på så sätt att hans mor avled av svartkoppor (en särskilt allvarlig form av smittkoppor) och att han tog avsked av henne där. Man undrar hur han mådde då…

I trakten fanns på 1800-talet gott om bryggerier och krogar, och konsumtionen var därefter. Nordisk Familjebok (1896) uppger att konsumtionen av 50%-ig bränd sprit var 46 liter/svensk/år 1829 men minskade till 22 liter/svensk/år 1850. Man kan fråga sig om det var nykterhetsrörelsens förtjänst eller om folk drack mer öl i stället.

Idag skapas det konsthantverk i kvarteret. I december har man julmarknad och ibland öppet hus till ateljéerna runt den mycket vackra men låsta innergården.

Eftertankar

Allas vår Per Anders Fogelström använder samma lyckade upplägg i sin romanserie Mina drömmars stad när han låter bonddrängen Henning Nilsson komma till Stockholm 1860 som 15-åring och söka sig en framtid här.

Henning är också en kämpe, men tyvärr blir hans slut inte lika gott. Han dör ju av TBC.

Flera av de platser vi besökt idag förekommer i romanserien.

Foto: Frans Gustaf Klemming ca 1900

Text och färgbilder: Johan Murray.