Utflykt till Hagalunds Tvätterimuseum 17 maj 2023

Man kan säga att röklukten ledde oss rätt, vi 10 som tagit tunnelbanan till Masmo denna lätt regniga dag för att stifta bekantskap med äldre tiders sätt att tvätta. Byken var redan i full gång och det hängde tvätt på tork ända fram till vägen.

Vid stranden av Albysjön ligger den lilla gården Hagalund som är Sveriges första och enda tvätterimuseum. Där bland gullvivorna väntade oss Olle Magnusson, konstnär och författare och skapare av museet som öppnades 1994.

Hit flyttade August och Charlotta Johansson med sonen Kalle och hans mormor Vilhelmina 1905 från torpet Hackmyra vid sjön Trehörningen i Huddinge. Hagalund hade ingen odlingsmark, så i stället ägnade sig hela familjen åt tvätteri och byggde till med nya hus med torkvindar.

Tvätteriverksamhet var kanske den vanligaste sysselsättningen i Huddinge vid den här tiden. Då tvättades det åt stadsbefolkningen året runt, på vintern sköljdes tvätten i isvakar.

Man reste med häst och vagn en dag i veckan till Stockholm och hämtade smutstvätt, inlämnad på stadens mangelbodar och strykinrättningar. Den tvättades och transporterades sedan tillbaka nästa vecka. Det kunde röra sig om 300 kg i veckan. Tvätt hämtad direkt från hushållen fick man också mangla och stryka.

Först lades tvätten i blöt över natten, därefter i en enkel manuell tvättmaskin (s.k. ”tvättvagga” eller ”stöta” formad som en vickbar låda eller tråg) där tvätten knådades mellan ribbor i värmt såpvatten. 

Vittvätten av bomull skulle sedan kokas. Som tvättvätska användes frätande asklut som man gjorde från björkaska genom avkok. (Om sådan asklut får torka in kallas den för pottaska.)

Linne tål inte kokning och fick tvättas med en annan metod: att laka byk. I botten på grytan lades en tygpåse med björkaska, sedan lager på lager med linnetvätt ovanpå. Därefter skopade man utan omrörning på skållhett vatten som sakta löste ut luten under en hel dag.

Därpå skulle man syna tvätten och gnugga bort fläckar samtidigt som tvättvatten pressades ur. Svåra fläckar kunde behöva speciell behandling.

Sköljde tvätten gjorde man i sjön, vred och slog den med ett klappträ tills tvättvätskan gått ur.

Mycket av det här fick vi prova på i praktiken under trivsamma men stänkiga och rökiga former, så som det var för 100 år sedan.

Tvätten hängdes på tork på torkvindarna och fästes på linorna med täljda klykformade träpinnar. Dagens klädnypor uppfanns inte förrän på 1920-talet (i Småland). Vindarna var inte uppvärmda men även frusen tvätt torkar tillräckligt för strykning och mangling på några dagar.