Besök i Almgrens sidenväveri 19 april 2023

Bäst är nog att besöka Almgrens sidenväveri i juni, när de tre mullbärsträden på innergården till Repslagargatan 15 blommar. Men, vi 13 medlemmar som kom dit den första soliga vårdagen i april tyckte ändå att där var riktigt vackert och varmt. Alla de gulputsade husen runt gården är uppförda till sidenväverier och bostäder, av och för familjen Almgren. De har bevarats väl och är blåklassade, dvs miljön anses ha högt kulturhistoriskt värde.

I huset längs gatan (byggt 1862) ligger sidenväverimuseet. I vindsvåningen visas åtskilliga vackra exempel på Almgrens produkter, liksom på några arbetares vardag och SF-journalfilmer från produktionen. På våningen en trappa, dit vi gick först, står en fungerande samling vävstolar och silkesberedningsmaskiner i de gamla produktionslokalerna. Nu är här tyst och stilla, men på 1870-talet när produktionen var som störst och fyllde den inte bara hela huset utan också andra lokaler på Ragvaldsgatan och i Gamla Stan, så då bullrade och slamrade det säkert från morgon till kväll. Topproduktionen nåddes 1874, året då det tillverkades 90000 sidensjalar förutom möbeltyger och och väggbeklädnader. Som mest hade företaget 196 vävstolar och 280 anställda, flest kvinnor men även barn. Personalens specialisering, skicklighet och uthållighet var avgörande, det fanns speciella vinderskor, varperskor, väverskor, spolerskor och franserskor m.fl.

Siden hade blivit en lyx för folket.

Vår guide Liv berättade om företagets historia. Den fattige men driftige Knut August Almgren från Västerås kom 1822 till Stockholm. I början var han framgångsrik säljare hos firman Mazér &co, då störst i sidenbranschen i Sverige. De skickade honom till Frankrike för att kurera en sjukdom. Väl där tog han arbete vid sidenväverier i Lyon och lärde sig den nyaste tekniken att snabbt väva mönster i två färger i hålkortsstyrda vävstolar, en uppfinning gjord av Joseph Marie Jacquard.

Även om själva vävningen kan gå snabbt, så kan förberedelsemomenten (som att sätta upp varpen) ta veckor.

Trots strikt exportförbud lyckades han smuggla hem flera Jacquardmaskiner från Frankrike. Några fick Mazér &co, några tog han till en egen firma som han startade 1833 nära Mosebacke torg. Som frimurare kunde han ha kontakt med kungahuset och företaget blev hovleverantör 1844, och är det än. Senast levererades tyger med lilla riksvapnet till kronprinsessan Victorias bröllop. Det tillverkas med en kedja av ca 1000 hålkort.

Han blev förmögen och köpte och bebyggde den tomt där husen ännu står för sin produktion. Intresset för vackra sidentyger spred sig i samhället. Det blev särskilt modernt med svarta sidenklänningar och svarta mönstrade sjalar som huvudbonad i kyrkan. En annan viktig produkt var ordensband av åtskilliga olika slag. De fortsatte företaget med ända till nedläggningen 1974, långt efter att produktionen av sidenkläder gått ner vid sekelskiftet 1900 och företaget gått ur familjens ägo 1910. Nu drivs sidenväveriet av en stiftelse.

Under 1900-talet mekaniserades och automatiserades textilindustrin i Sverige snabbt, men trots att man varit framsynta förr hängde Almgrens inte med i den utvecklingen och hade behållit sina gamla maskiner av trä med remdrift.

Lokalerna och delar av maskinparken fick lyckligtvis stå kvar, och används idag för utbildning av konsthantverkare utöver museiverksamheten.

Text och foton: Johan Murray. 

Mönstrade sidensjalar

Jacquard-maskin med hålkort.
Sitter ovanpå vävstolen och lyfter varptrådarna

Exempel på olika vävtekniker.

Tuskaft (t.v.)

Kypert (mitten, jeansväv)

Satin (t.h.)