Vandring på Långholmen | foreningensodermalm.com

Vandring på Långholmen 17 augusti 2023

Skulle det bli regn eller inte? Stackmolnen växte sig imponerande höga, men lättade i tid till att föreningen skulle vandra på Långholmen. 7 intresserade medlemmar samlades i entrén till Kronohäktet för att få en guidning av Topsy. Den började med en titt på muséet i Kronohäktet, en hel korridor med fängslande föremål och foton. Kronohäktet, som nu är hotell.

Att ön fått sitt namn av sin form är rätt uppenbart. Namnets äldsta belägg är från när upprorsledaren Engelbrekt belägrade Stockholm 1434 och placerade trupper där. De äldsta spåren av mänskligt liv är dock ännu äldre: 66 silvermynt från 900-talet.

Den äldsta bebyggelsen är Sjötullen som först låg på östra sidan av Gråboviken, den norra strandens stora vik, men sedan flyttades till västra sidan av samma vik. Tull skulle betalas från 1622 till 1810 för alla ätliga, slitliga och förnötliga varor som fördes in till staden.

1880 stod Centralfängelset klart tillsammans med nya bostäder för personalen. Kring sekelskiftet 1900 avtjänade flera av arbetarrörelsens mest kända män straff här för sin verksamhet.

Den sista avrättningen, av Alfred Ander, skedde 1910 inne på fängelsets gård med giljotin.

Centralfängelset var i bruk fram till 1975 och revs 1982. Alstavik, och många andra av fängelsehusen, står dock kvar och har fått nya användningar.

Ön arrenderades 1657 av bryggaren Jochum Ahlstedt, och han lät uppföra en malmgård med stora trädgårdar, flera ekonomibyggnader och en fin huvudbyggnad, Alstavik, som stod klar 1670. Den är nu inbyggd i fängelset.

På 1820-talet byggdes ett nytt kvinnofängelse på Norrmalm dit spinnhuskvinnorna överfördes. Långholmshusen byggdes om (och till) för att bli en arbets- och korrektionsinrättning (dvs fängelse) i huvudsak för män i statens regi.

Nu skulle fångarna inte få bo i logement eller arbeta tillsammans längre utan genom att hållas åtskilda, bo och arbeta isolerade, och med bibelstudier fås att ångra sina brott. Detta kallas Philadelphia-systemet. 1850 byggdes Kronohäktet helt enligt detta system. Cellerna var små och hade fönster, en kombinerad säng och bord, en kommod, en trebent pall och ett bokskåp. Mat serverades genom en lucka. Det var kallt och fuktigt.

En del av fångarnas arbeten, bl.a. stenhuggeri, utfördes emellertid utanför fängelsehusen. De fick också frakta muddermassor från Barnhusviken (dvs Karlbergskanalen), Pålsundskanalen och Klara Sjö till Långholmen och sprida ut dem över öns norra sida för att gynna växtligheten. Ett avskyvärt arbete. Den nu gröna öns norrsida var i stort sett kal innan dess.

Alstavik köptes 1724 av Kommerskollegium för att användas som spinnhus, en arbetsinrättning för kvinnliga lösdrivare, där de spann ull och gjorde garn bl.a. för arméns behov. Vid den här tiden var det brottsligt att lösdriva, dvs att sakna husbonde eller egendom för sin egenförsörjning.

Spinnhuset byggdes under 1700-talet till i flera etapper och fick sedan även ta emot kvinnor som dömts för grövre brott till tukthus.

Spinnhuset skulle vara ekonomiskt självbärande, och hyrde även ut sina fångar till olika företag.

Efter denna intensivkurs gick vi ut och tittade och tog sikte på Carlshälls gård. Dit kom vi efter att ha vandrat genom prunkande koloniträdgårdar och träffat en gnom i ett päronträd.

Carlshäll som är från 1838 uppfördes av fängelsets byggnadschef Carl Modéer med lera och halm ungefär som ett skånskt korsvirkeshus, ett sätt som gjort byggnaderna mycket sköra.

Från 1874 arrenderades gården av L O Smith, fabrikören med det 10-faldigt renade brännvinet från Reimersholme. Han hade vidlyftiga affärer och internationella kontakter. Inför festmåltiden till hans dotter Mary’s giftermål 1887 med prins Jean Karadja Pasha, Turkisk envoyée i Stockholm, pryddes stora salen i huvudbyggnaden med en serie exklusiva tapeter på papper som ännu finns kvar. De föreställde turkiska landskap tryckta av Joseph Dufour et Cie i Frankrike 1823. L O Smith’s företag hotades av då konkurs, men gick inte under förrän 1903. Efter detta blev Carlshäll ett hem för psykiskt sjuka barn.

Vandringen genom koloniträdgårdarna, som inte längre är förbehållna fängelsets personal, fortsatte. Siktet var nu ställt på den ståtliga valkasken invid Heleneborgs båtklubbs klubbhus. Den är över 300 år gammal och uppmärksammades redan på 1740-talet av Carl von Linné såsom en storväxt ask. Att den ser ut som den gör, med kraftiga valkar och utväxter på stammen, beror troligen på en genmutation. Den är så omfångsrik att inte ens alla vandringens deltagare tillsammans kunnat nå runt den nedtill, och glädjande frisk.

Text och foton: Johan Murray.