Per Anders Fogelström - vår litteräre bjässe - 22/4 2024

Paff saknade sin pappa mycket och drömde om att han skulle komma tillbaka, men så blev det inte. Han fick växa vidare i en värld dominerad av starka kvinnor med sin mamma, syster, mormor Ann-Sofi, farmor Olga och faster Lalla som bekostade barnens skolgång i den fina privata Whitlockska samskolan på Östermalm. 1926 fick Naëmi ett fast kontoristjobb på en syberhörsfirma och fick råd att hyra en billig liten lägenhet för ensamma kvinnor av Danielii stiftelse på Bondegatan på Söder. Paffs tillvaro klövs då i två delar, en Östermalmsk och en Södermalmsk. Han passade inte in på något av ställena, men fick på sätt politiska insikter han inte kunde hålla tyst med. Redan i tonåren blev han medveten om nazisternas judeförföljelser i Tyskland.

Paff trivdes allt sämre i skolan på Östermalm och slutade i förtid efter första ring för att börja arbeta som biträde i en bokhandel vid Odenplan. Samtidigt skrev han dikter och berättelser och engagerade sig för yngre ungdomar. Han grundade och drev en fritidsverksamhet tillsammans med Sofia Församling som kom att fortgå ända till 1950.

1938 flyttade familjen till Vasastaden, men Paff slutade inte sina engagemang på Söder för det. Han längtade dit och kom att hämta mycket material till sin kommande författarkarriär därifrån.

Under andra världskriget var Paff aktiv i motståndet mot nazismen i organisationen Kämpande Demokrati som leddes av Ture Nerman. Den utgav tidningen Trots allt! där Paff medverkade med artiklar. 1941 blev han redaktionssekreterare för månadstidningen Världspressen. Den saxade nyheter ur internationella tidskrifter och publicerade dem i Sverige. Året efter startade ägarna till Världspressen humortidningen Joker och gjorde Paff till chefredaktör och ansvarig utgivare för båda tidningarna. I Joker medverkade flera kända namn: Vilhelm Moberg, Moa Martinsson, Karl Gerhard, Evert Taube m.fl. Båda tidningarna lades ned efter kriget. Paff stod då utan arbete men fick fast anställning vid den då respektabla veckotidningen Folket i Bild och fick där göra många reportage.

1943 gifte han sig med Sara Södrén och fick 1950 med henne sonen Per Ambjörn.

Nu grundade och ledde Paff en ny fritidsverksamhet för lite äldre ungdomar och utan hjälp av kyrkan. Den kallades Vitabergsklubben och hade Ceders Kafé i västra Vitabergsparken som träfflokal. Den var en plantskola för många senare söderkändisar.

Under 1950-talet var debatten het om Sverige skulle ha atomvapen. Paff var fredsaktivist och motsatte sig detta starkt. Det ledde till att han gick med i Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen och blev dess ordförande från 1963.

Folket i Bild stödde att Paff även verkade som författare. Det blev starten för en lång och mycket produktiv karriär. Han gav ut flera serier med romaner och fackböcker.

Fram till 1960 skrev han tio romaner om ungdomar med problem. Tre av dem filmades, t.ex. Sommaren med Monica. Den gick först som följetong i FIB och kom sedan ut som bok innan den blev film i regi av Ingmar Bergman, en skandalös succé.

1953 gav han ut den första i en lång serie historiska faktaböcker om olika delar av Stockholm: En bok om Söder med bilder av vännen Stig Claesson (SLAS). Denna historieforskning blev nästa inspiration till hans skönlitterära författande.

1958 slutade han på FIB för att helt kunna ägna sig åt att skapa sin mest folkkära serie av romaner, de fyra böcker som började med Mina drömmars stad: beskrivningen av Henning, Lotten och deras barns öden från 1860 till 1960 i ett Stockholm som utvecklades från en liten smutsig småstad till en världsstad.

1964 kunde Paff flytta hem till Söder igen och bosätta sig på Fjällgatan 30 i ett 1700-talshus som rustats just för honom. Vid samma tid blev han verksam i Föreningen Södermalm för att med den som bas försöka motverka oönskade förändringar av Söders bebyggelse. 1961 blev han medlem av Stadsbyggnadsnämndens Namnberedning och 1976 blev han medlem av Stockholm Skönhetsråd.

På 1970-talet gav han ut en serie romaner, Kamrat-serien, som skildrar hans egen generations utveckling men kände sig inte nöjd med den serien.

På 1980-talet drev han sin historieforskning ännu längre tillbaka. Resultatet blev de tre romaner som började med Vävarnas barn: beskrivningen från 1749 av familjen Krohns öden vid Barnängens väverier fram tills 1860-talet då stadsseriens böcker fortsätter. På så vis blev det en 200-årig serie.

I sin sista roman utgiven 1993, Hem till sist, skildrar Paff sina egna föräldrar. Han drabbades 1995 av stroke och blev rullstolsbunden men fortsatte ändå att skriva. Han avled 1998, natten innan en staty till hans ära skulle avtäckas i Stockholms Stadshus.

Per Anders Fogelström efterlämnade en samling på över 1000 brev som nu finns på Kungliga Biblioteket och en avsevärd samling Stockholmiana som donerats till Stockholms Stadsmuseum.

Sammanfattat av
   Johan Murray

🔗Länk till Per Anders Fogelströms verksförteckning på vår hemsida