Svindersvik

Visning av Svindersvik 16 augusti 2026

En gammal grind, en lång allé med dunkelvälvda blad,
en trädgårdsmur, en glesnad häck — och så en ljus fasad
som lyser mellan grönskan fram förtrollad, allvarsam.


Ett brutet tak, en lappad vägg där putsen ramlat bort,
en kalkstenstrapp, en bommad dörr med lås av äldsta sort.
Och fönsterna med luckor för dem ingen mera rör.


Åt andra sidan en terrass med vittrad balustrad
där några spruckna urnor stå i gammaldags parad.
En blomstertäppa med aklej och blå förgätmigej.


Där nedanför skär viken in sin smala vattenled
vars blanka yta speglar allt trohjärtat upp och ned.
På ömse sidor branta berg. i gnejsens gråa färg.


Där stiger en förgången tid ur park och blomsterteg,
och trappans stenar gnissla svagt liksom av trötta steg.
Var murken planka knarrar än av allt, som går igen.

Så lyriskt beskrev Prins Wilhelm något år efter första världskriget släkten Almgrens ålderstigna sommarbostad Svindersvik på Sicklaön i Nacka. En nutida kunglig poet hade garanterat tagit med Värmdöleden som brutalt klyver parken.

Sidenfabrikören Knut August Almgren ägde gården från 1863. Han och hans familj hade den både som sommarnöje och som malmgård, för, i den stora inhägnade trädgården producerades frukt, bär, grönsaker och kryddor i så stor mängd att de även kunde erbjudas sidenfabrikens anställda.

Almgren och hans arvingar undvek att renovera Svindersvik, som hade mycket av sin 1700-talsprägel kvar. Släkten medverkade till att hela fastigheten, inklusive möbler, via generösa mellanhänder, överläts till Nordiska Museet 1949. Därefter har den restaurerats till ett ännu mer ursprungligt 1700-talsskick.

Det var omkring 1740 som finans-, köp- och industrimannen Claes Grill och hans fru lät uppföra ett fint hus i gulputsat tegel på tomten som släkten ägt sedan 1720-talet. Det ritades av slottsarkitekten Carl Hårleman i försvenskad rokoko, med en vitmenad trapphall och fyra rum i nedervåningen och fem i den övre. Det nygifta paret som bodde vid Stortorget i Gamla Stan ville ha ett sommarnöje.

Svindersvik 1748 målat av Michael Andries

Claes Grill,
porträtterad av Jakob Björk

Carl Gustaf Tessin, som var sommargäst på slutet av 1750-talet, blev mycket nöjd och kallade gården ”ett människonöje som har få likar i täckhet och städning”. Han var även imponerad av den då moderna köksflygeln med sin stora vedspis, bakugn och marmorbänk. Det är unikt att detta finns kvar än idag.

Matsalen, skänkskåp

Dörröverstycke i sängkammaren

Vår kunnige guide för dagen, Peter från Nordiska Museet, ledde oss först till vänster in i nedervåningens Förmak. Det är ett rum för socialt umgänge som utmärks av sina enormt fina kinesiska tapeter, föreställande fåglar och exotiska växter målade på rispapper och inramade med förgyllda lister. Att Claes Grill var direktör för Svenska Ostindiska Kompaniet 1753 till 1766 gjorde denna lyx möjlig. Rummet har en tidstypisk kakelugn.

Nästa rum, det centrala i nedre våningen, är den kyligt eleganta gråaktiga åttkantiga Matsalen i klassisistisk stil. Den hade förr vita golvplattor av marmor och en mjuk orientalisk matta, men nu ett gråmålat trägolv. Rummet har även åtta dörrar, men fyra av dem leder till skåp av olika slag samt till den öppna spisen.  Eftersom Ostindiska Kompaniet sålde mycket kinesiskt porslin så hade man åtskilliga praktserviser som fortfarande är i arvingarnas ägo.

Matsalen, dukning

I nästa rum, Sängkammaren, är endast dörröverstyckena kvar från den ursprungliga rokokodekoren. Museet har inrett rummet med porträtt av äldre Grillsläktingar, en himmelssäng och en fin kakelugn.


Det sista rummet där nere, Kabinettet, är avsett som skrivrum. Dess tak har en vackert målad sommarhimmel med fåglar som flyger. På väggarna hänger några tavlor som föreställer Svindersvik på Grills tid.

I övervåningens centrala rum nämner redan Carl Gustaf Tessin att det spelades biljard, och här står fortfarande ett stort biljardbord med ett gammalt skåp för köerna samt en mindre väl bevarad kinesisk väggmålning. Runt omkring ligger tre sovrum och en kryddkammare.

I övre trapphallen står ett par höga 1700-talsskåp, varav ett mycket påkostat av yppersta klass, rena mästerstycket.

Claes Grill köpte 1758 Österby Bruk av hovmarskalken Charles De Geer som avled 1778. Det blev sedan så att hans änka Catharina Charlotta De Geer (som också tjänstgjorde vid Gustav III:s hov) köpte Svindersvik av Claes dotter 1780 för att ha som sitt sommarnöje med ett rikt socialt liv. Hon avled dock ganska snart, 1787, men hann ändå påverka gårdens utformning en hel del. Bland annat så byggde hon ut och om den vinkelformade paviljong av oputsat tegel som tidigare delvis kan ha varit ett orangeri.


Paviljongens baksida

Delfindekor på soffa i biljardrummet

Catarina Charlotta de Geer,
porträtterad av Gustaf Lundberg

Den blev till en rad gästrum och gavs en ny mycket stor Salong i sengustaviansk stil. Takhöjden är nästan fem meter. Här kan den levnadsglada hovmarshalkinnan ha hållit riktigt stora fester, oklart dock om Gustav III själv kommit hit. När hon avlidit upprättades en detaljerad bouppteckning, som har varit till stor nytta vid restaureringen. Museet har kunnat ersätta saknade möbler med liknande.

Salongen har både en äldre öppen spis som kan härstammat från Stockholms Slott och en nyare kakelugn som räknas till en av Sveriges högsta. Den stora takkronan är från 1786 och vävtapeterna på väggarna har motiv inspirerade av Pompeji, som Gustav III besökte 1783.

En intressant och mycket uppskattat inblick i 1700-talets rikemansmiljö var därmed till ända. Vi återvände till nutiden genom ett besök i Brygghusets populära café med sitt stora utbud av konditorivaror att avnjuta i solgasset nere vid Svindersvikens strand. Mums både för ögon och gom denna eftermiddag på Svindersvik, således.

Text och foton från platsen:  Johan Murray