Stadsarkivet i Liljeholmen 22 januari 2026

Framtidens historiesyn skapas idag

Att förstå vår egen tid är inget vi förmår själva. Det är en uppgift för framtida forskare. Men offentliga handlingar arkiveras inte enbart för historieskrivningens skull. De kan behövas som bevis på fastighetsägande, utbildning, pensionsrätter och myndighetsbeslut med mera. Det kan också handla om hur byggnadsverk är konstruerade, hur sjukdomar gått i arv i släktled – och mycket annat.

Vad finns då sparat om oss? Vilka avtryck vill vi själva lämna efter oss? Ger de en rättvis bild av vår tillvaro? Sådana frågor dök sannolikt upp hos oss fjorton från Föreningen Södermalm och Högalids Hembygdsförening när vi besökte Stockholms stadsarkivs imponerande lokaler och magasin i Vin- och Spritcentralens gamla bergrum vid Liljeholmskajen, nära järnvägsbron.

Stockholms stadsarkiv, som huserar både i Kungsklippan och sedan 2019 även i Liljeholmen, rymmer omkring tio hyllmil fysiska dokument från cirka 6 500 olika arkiv – med plats för ytterligare femton hyllmil. Arkivet är kommunalt men förvarar även vissa statliga handlingar med anknytning till Stockholm.

I Kungsklippan finns personarkiv, domstolsarkiv, socialtjänstakter och skolarkiv. I Liljeholmen förvaras kart- och byggritningar, kyrkliga arkiv, föreningsarkiv samt stadens egna förvaltningsarkiv. De äldsta dokumenten i Stockholms stadsarkiv är tänkeböckerna från 1470-talet.

En titt in i magasinen

Liljeholmsarkivet består av två tunnelrör, sex meter höga och 150 meter långa, klädda med tunnelduk som hindrar fukt från berget att tränga in. I rören står mängder av takhöga hyllor avsedda för handlingar och föremål, omsorgsfullt förpackade i beständigt material. Miljön är ljus, håller stadiga 18 grader och är förhållandevis torr. Det är dammfritt, luktfritt, utan eluttag och gott om trappor, för magasinen är uppdelade i två våningsplan, med ett gallergolv på halva hyllhöjden.

Naturligtvis innehåller arkiven en hel del kuriosa.

Först fick vi se Svenska Slöjdföreningens arkiv från Stockholmsutställningen 1930, med broschyrer, biljetter, kartor och annat som påtagligt väckte historien till liv.

Därefter berättade Hampus om Miljö- och Hälsoskyddsnämndens arkiv, som sträcker sig från 1833 till 2013. Där finns omfattande material om människors hälsotillstånd och smittspårning, men också dagböcker förda av ambulerande barnmorskor – anteckningar som ännu kan avslöja okända faderskap.

Vi fick även se skioptikonbilder i glas från Stockholms spiritualistiska förening, som för att bevaras ska lindas in i bomull.

Stockholms Kappsimningsklubb hade å sin sida arkiverat sina officiellt godkända badbyxor, modell Ä.

Det största föremålet i arkivet är Einar Forseths fullskaliga skisser till guldmosaiken i Gyllene salen i Stadshuset.

Byggritningarna

Liljeholmsarkivets stolthet, som förlänat det Världsminnesstatus av UNESCO, är samlingen av Stockholms fysiska bygglovsritningar från 1713 till 1978. Därefter har de arkiverats digitalt. I princip samtliga byggnader i Stockholm är dokumenterade efter 1736. Det var då stadsarkitekten Johan Eberhard Carlberg förordnade att alla som önskade bygga nytt eller bygga om skulle lämna in en kopia på ritningen.