Långbropark | foreningensodermalm.com

Vandring i Långbroparken 10 juni 2026

Parker, så viktiga oaser såväl för stressade stads- och förortsbor som för djur- och växtlivet! Den här solvarma försommardagen i Långbro var det gott om människor på gångar och bänkar ända tills det kom en liten regnskur då de bara försvann. Änderna i dammen och de gröna gräsmattorna låg dock kvar, obekymrade.

En engelsk park ska ha en mjuk fin damm och vara lummig och kuperad, vilket stämmer bra in på Långbroparken idag. Varför en sådan skulle finnas just här skulle Anita Lundin, ordförande i Brännkyrka hembygdsförening, komma att berätta för oss under vår rundvandring på 1½ timme.

Några av deltagarna var specialintresserade. En hade arbetat här ett par månader och en annan hade skött mjölkleveranser hit, och båda hade minnen kvar.

Långbro ligger strax bortom den sedan länge torrlagda grunda sjön vid Brännkyrka kyrka över vilken det gick en lång kavelbro utlagd med stockar. Ägorna tillhörde före sekelskiftet 1900 Långbro gård som drev ett omfattande jordbruk och även tillverkade tegel. Säteriets 56 tunnland köptes 1863 av gårdens förvaltare Alfred Söderlund, en man med näsa för affärer. Runt sekelskiftet sålde han av sin mark till villatomter, Stockholms Stad och LM Ericsson med god förtjänst.

Stockholms Stads avsikt med att köpa sin egen dalgång var att bygga ett nytt stort sinnessjukhus. Man hade redan Konradsberg vid Rålambshovsparken och Katarina sjukhus nära Skanstull och behövde utöka verksamheten på en ny plats i stadens utkant.

Den kända arkitekten Gustaf Wickman fick uppdraget att rita byggnaderna och utforma parken. Han kom även att skapa den i våra dagar nyflyttade Kiruna kyrka, Änkehuset på Heleneborgsgatan, pampiga bankpalats i början av Drottninggatan och Slakthusområdet i Enskede.

Han lät uppföra två stora byggnader för de intagna, Stora Mans och Stora Kvinns, och flera andra hus som personalbostäder och för sjukhusets drift, alla i jugendstil.

Stora Mans

Stora Kvinns

Det blev till ett avsides minisamhälle innanför ett rejält staket med en tät skyddande granhäck. En stor yta användes för egna odlingar. Se växthus och fruktträdgården på flygbilden.

Den engelska parken skulle ge en lugnande inverkan när den väl växt upp.

Arbetet organiserades strikt militärt och vårdarna rekryterades från det militära och bar uniform. Sjuksköterskorna hade sjuksköterskedräkt och de intagna anstaltskläder. All personal bodde på området fram till 1950. Patienterna deltog i det dagliga arbetet efter förmåga eller sysselsattes med konstnärlig verksamhet som en del av terapin.

Foto: Ahrenbergsflyg 1936

Sjukhuset öppnades 1909 med 640 vårdplatser för patienter och lösdrivare i första hand från södra Stockholm men utökades 1922 raskt till 720 st och kom till slut att ha plats för 1350 patienter efter ytterligare utbyggnad på 1950- och 60-talet.

Vi skulle utan tvekan karakterisera dåtidens behandlingar som grymma, särskilt de för att lugna de mest oroliga eller bestraffa de olydiga patienterna. Man byggde två hus för de stormigaste individerna, Lilla Mans och Lilla Kvinns, där det rådde fängelseliknande förhållanden.

I början fanns det 32 privata egna rum för betalande patienter som fick en bättre behandling än de övriga. Stella Fare menade att äkta män kunde placera sina jobbiga hustrur i dem eftersom det var juridiskt svårt att kunna få skilsmässa.

Anita Lundin berättar

Först på 1950-talet fick läkarna tillgång till effektiva mediciner. Tack vare psykofarmaka kunde patienter nu rehabiliteras och stämningen på avdelningarna blev lugnare. Men, medicinerna kunde ge patienterna fysiska, motoriska, kognitiva och emotionella biverkningar.

Ett par lite mer kända personer som har vårdats här var Herman Göring på 1920-talet och en dam som kallades Elisabeth (eller Sveriges farligaste kvinna) på 1970-talet. Båda mycket aggressiva.

1971 tog Landstinget över ansvaret för psykiatrin och nya vindar började blåsa i vården i riktning mot öppna vårdformer. Det blev en radikal omställning för patienterna att försöka klara sig ute i samhället. 1984 beslutade Landstinget om utfasning av de stora mentalsjukhusen, och Långbros nedläggning var klar 1997. Hela området såldes sedan till byggföretaget JM 1998.

1989 började Stockholms stadsbyggnadskontor planera för vad Långbroparken skulle få användas till. Stella Fare, som då satt i stadsbyggnadsnämnden, motionerade emot planerna på rivning av de långa vackra vita jugendslotten till förmån för byggnaderna från 50- och 60-talen. Planförslaget drogs tillbaka och slotten räddades. De fick bli bostäder (Stora Kvinns) och skolor (Stora Mans). De kvarvarande sjukhusbyggnaderna grönklassades av Stadsmuseet. Hela parken utom den mest centrala delen kring dammen är nu fylld med flervåningshus i harmonierande färger. Mycket blekvitt, pastellgrönt och vinrött, och nästan enbart för bostadsrätter. Överläkarvillan har blivit värdshus. Anita Lundin bor själv i området sedan länge och trivs bra med det.

Nu finns det (minst) lika många människor här som under sjukhustiden. Miljön är fortfarande rogivande och naturskön särskilt kring dammen med sina vattenkonster, även om bostäderna runt i kring tränger på, precis som de gör kring parkerna inne i Stockholm.

Text och färgfoto: Johan Murray