Kristinehov | foreningensodermalm.com

Visning av Kristinehovs Malmgård 13 maj 2026

Den lilla gårdsplanens ståtligaste tupp gol för att välkomna oss på besök. Ett par öländska dvärghönor hukade under ett utebord för att söka skydd undan det lätta vårregnet, men dropparna bekom inte oss tretton medlemmar nämnvärt – vi skulle ju få komma in i Kristinehovs Malmgård och höra dess historia.

Det var kulturhistorikern, inredaren och folkdansaren Anders Löfgren, sedan sjutton år ordförande i föreningen Kristinehovs Malmgård, som tog emot oss. Tidstypiskt välklädd hälsade han oss välkomna i den gröna, omsorgsfullt återskapade 1810-talsmiljön i den stora mat- och kyrksalen. Men, hans berättelse började lite tidigare.

I mitten av 1700-talet lät rådmannen och borgmästaren Engelbrecht Gother uppföra sin malmgård i trä på denna stora egendom, som dessförinnan bestått av flera mindre tomter. Området sträckte sig från Riddarfjärden till Hornsgatan och från Skinnarviksberget till Högalid. Efter några ägarbyten hamnade gården hos den välkände textilfabrikören Carl Gustaf Apiarie, som 1789 då Barnängen drabbats av ekonomiska svårigheter sålde fastigheten till den förmögne grosshandlaren Georg Fredrik Diedrichsson.

Man vet att det ofta musicerades på Gothers Malmgård. Anders berättade att musik importerad av det musikaliska ordenssällskapet Utile Dulci uppfördes här för första gången i Sverige. Noterna har senare återfunnits i Musikaliska Akademiens arkiv, vilket gjort det möjligt att återskapa konserterna på plats i vår tid.

Diedrichsson och hans hustru bodde vid Södermalmstorg och ville ha ett sommarställe. Han lät riva Gothes trähus och 1790 uppföra nya stiliga stenhus, huvudbyggnaden och både flyglarna, som vi ser än idag. Gården hade djur, omfattande odlingar och flera uthus.

Kristinehov på Carl Akrels karta 1805

Diedrichsson var också starkt socialt engagerad. Han stödde bland annat Allmänna barnbördshuset, Sjömanshuset och Nödhjälpskassan. Hans främsta insats gjordes dock inom stiftelsen Borgerskapets Gubbhus, som gav husrum åt åldrige, avsigkomne och vanföre medlemmar av Stockholms borgerskap. När han avled testamenterade han hela Kristinehov till stiftelsen, som tog över 1807 och lät rusta upp malmgården. Då skapades också den stora mat- och kyrksalen. Anläggningen stod färdig för inflyttning 1812 och kunde då ta emot trettiosex boende. Hit kom även Märta Helena Reenstierna för att lyssna till predikningar. Verksamheten växte med tiden; flyglarna förlängdes och vindarna inreddes för att ge plats åt fler boende.

När de nya stadsplanerna började förverkligas i slutet av 1800-talet såg stiftelsen en möjlighet att uppföra ett nytt och mer ändamålsenligt pensionärshem. Genom en rad markaffärer med Stockholms stad och privata fastighetsinvesterare fick man råd att anlita arkitekten Gustaf Wickman, som ritade ett stort palatsliknande hem för stadens äldre borgare norr om malmgården. Den nya byggnaden invigdes 1908. Bilden är från 1914.

Därefter kom Kristinehov att användas som samlingslokal för traktens socialt engagerade föreningar med stöd av Svenska kyrkan, fram till dess att Högalidskyrkan stod färdig 1923. Föreningarna bildade då en ekonomisk förening som hyrde Kristinehov av Gubbhusstiftelsen. Sedan gården 1928 sålts till Stockholms Stad fick mindre bemedlade bo där, samtidigt som föreningarna fortsatte att använda lokalerna. Först efter renoveringen 1955 kunde föreningslivet ta nästan hela gården i anspråk. Då avlägsnades tyvärr kakelugnarna.

Sedan 1956 hyr det religiösa samfundet Kväkarna den västra flygeln efter att ha bidragit till upprustningen. De förde med sig AA-rörelsen till Sverige som hjälpte alkoholister ur sin misär och gör så än. Ofta är det AA-möten på Kristinehov.

När ägaren Stadsholmen genomförde en omfattande yttre renovering av Kristinehov 2008, utan hyresreduktion för verksamheten, minskade besöksantalet så kraftigt att Medborgarhusföreningen gick i konkurs. Då grep Anders Löfgren in som representant för Sällskapet Gustafs Skål. Med hjälp av deras kassa och stöd från Stockholms stad kunde han köpa upp konkursboet. Sedan bildades en särskild förening för Malmgården. Med sin bakgrund var han som klippt och skuren för att leda den fortsatta restaureringen av interiören, med hjälp av Stadsholmens hantverkare.

Restaureringen pågår ständigt och syftar till att göra Kristinehov till ett tidstypiskt monument över det sena 1700-talet och tidiga 1800-talet. Interiörerna återställs i originalfärger och möbleras med kopior av samtida möbler och inredningsdetaljer. Miljön lämpar sig utmärkt för föreningar med intresse för 1700-talskultur, särskilt musik och dans, och de julbord som serveras här är vida omtalade.

Det finns också gott om porträtt; folk skaffade sig så många tavlor som man hade råd med. I kabinettet intill stora salen som ska bli manligt rosa hänger kopior gjorda till Nationalmuseums utställning Lust och Last 2011, med oanständig konst av Carl August Ehrensvärd och Johan Tobias Sergel.

I förmaket visas minnen från slaget vid Hogland: stridsmålningar, porträtt och ett poem av Carl Michael Bellman. År 1788 gick Gustav III till anfall mot Ryssland i hopp om att kunna inta Sankt Petersburg (där Gustav II Adolf grundat staden Nyen på 1600-talet). Man trodde staden var dåligt försvarad sedan Ryssland året innan angripits av Osmanska riket. Detta misslyckades dock, främst på grund av bristande försörjning av armén och flottan, även om det första sjöslaget vid ön Hogland i Finska viken utföll relativt väl för svensk del. Kriget avslutades 1790 utan några förändringar av gränserna, men med svårt ansträngda statsfinanser som följd.

På övervåningens mitt ligger Matrummet som är möblerat med bord och stolar i 1780-tals stil med ett fint dörröverstycke. Den större Röda Salongen på gaveln intill har Anders i stället låtit illustrera ett tidigare mode: 1750-tals senbarock.

Efter denna grundliga genomgång kändes det bra att få tacka Anders och vila ögon och öron ett tag på kakfat och fikasorl i den östra flygelns bekväma matsal.

Text och färgfoto: Johan Murray
Svartvitt: Stockholmskällan