Erik Josephson | foreningensodermalm.com

Erik Josephson 10 december 2025

En av de mindre kända arkitekter som bidrog till denna stadsförnyelse var Erik Josephson. Han kom från en judisk släkt som invandrat till Sverige hundra år tidigare och som vid hans födelse 1864 var väl etablerad inom det svenska stadsborgerskapet, med framträdande medlemmar i bank, handel, kultur och bildningsliv.

Erik utbildade sig både tekniskt och konstnärligt – först vid Tekniska högskolan och därefter vid Konstakademien – med målet att bli arkitekt. Omedelbart efter examen fick han ett stipendium för en längre studieresa i Europa, där han tog starkt intryck av äldre storslagen arkitektur. Att uppföra nya byggnader i historiserande stilar låg i tiden.

Kanske borde vi 15 medlemmar ha samlats i Svenska Handelsbankens pampiga styrelsesal vid Kungsträdgården, eller i Försvarsdepartementets stora ljusgård i det forna bankpalatset för Skandinaviska Kreditbanken vid Gustav Adolfs torg. Den typen av arkitektur hade onekligen direkt tagit andan ur oss. Men i stället fick vi ha vårt föredrag i en mer intim miljö. I Dosthoffska huset, och det har sin charm det också.

Vid sekelskiftet 1900 ville Sverige framstå som ett modernt industriland, och Stockholmsutställningen 1897 på Djurgården var ett tydligt uttryck för denna ambition. Samtidigt genomgick innerstaden en omfattande modernisering och malmarna en industrialisering. Stockholms city fick en ny opera, ett nytt riksdagshus, ståtliga bankpalats och senare ett nytt stadshus. Även armerad betong, en nymodighet från USA, började så smått användas.

Erik Josephson 1901

Foto: Johan Murray

År 1895 gifte sig Erik med Clary Fröjda Friedländer, och paret fick tre barn: Ruth, Frits och Torsten. Dagens föredragshållare, journalisten och författaren Johan Schück, är barnbarn till Ruth och har nyligen utkommit med boken ”Erik Josephson – en svensk judisk arkitekt”, som han gav oss exempel ur.

Även om Erik beskrivits som älskvärd, familjekär och mycket sällskaplig, är det inte troligt att han hade så mycket tid över för familjen. Han var en ytterst produktiv och självständig arkitekt med många uppdrag. Han var inte alltid väl sedd av sina kollegor.

Till sin kusin, konstsamlaren Carl Robert Lamm, som bodde i det stiliga huset Villa Ludvigsberg beläget i de fattiga arbetarkvarteren på Södermalm, ritade Erik en tillbyggnad i form av ett konstgalleri. Erik hade redan praktiserat på Ludvigsbergs mekaniska verkstad som ung student.

Erik fick många uppdrag från näringslivet och ritade affärs- och bankhus som han noga utförde till kundens belåtenhet. Vid Stureplan ritade han två hus: ”strykjärnet” på norra sidan för B. A. Danelius 1900 och ett hus på södra sidan för K. M. Lundberg 1898 – det var det första NK – som 1919 totalombyggdes av Ivar Tengbom efter att NK flyttat till Hamngatan.

Han ritade dessutom Handelsbankens huvudkontor vid Kungsträdgården 1902 och 1921, och Skandinaviska Kreditbankens huvudkontor vid Gustav Adolfs torg 1918. Han fick även rita hovförvaltningens hus vid Slottsbacken 1908.

Till den mosaiska församlingen ritade han 1927 ett församlingshem som ligger bakom Berns salonger.

När Carl Robert Lamm flyttat från Villa Ludvigsberg köpte han det nyligen brunna Näsby slott som han lät Erik återuppföra 1904.

Under det sena 1800-talet fick de svenska regementena ett stort behov av att rusta upp sina kaserner. Erik anlitades från 1890 för att utforma nya efter tysk förebild, och han fortsatte med dessa uppdrag livet ut. De tidiga kasernerna gjorde han mer unika, medan de senare blev alltmer standardiserade. Bland annat ritade han Livgardets vackra kavallerikasern vid Lidingövägen 1894.

Arbetet för militären medförde att han också fick rita många vattenkraftverk, 1910 det med tretton turbiner i Trollhättan.

För Stockholmsutställningen 1897 skapade han arméns och flottans paviljonger, liksom den nya Djurgårdsbron – dimensionerad för spårvagnstrafik och fortfarande i bruk.

Foto: Oskar Halldin 1897

Daneliuska huset ca 1900

Lundbergska huset

Fd Skandinaviska Kreditbanken 2010

När K. A. Wallenberg ville skapa ett sommarparadis för stockholmare ute i Saltsjöbaden på 1890-talet, fick Erik uppdraget att rita det slottsliknande Grand Hôtel, som snabbt kom att betraktas som en av skärgårdens vackraste byggnader.

Han formgav även villor i Saltsjöbaden åt bröderna Ernest och Arthur Thiel. Den ena, Villa Bikupan, finns fortfarande kvar.

Erik blev tillräckligt förmögen för att kunna rita och låta bygga ett eget bostadshus 1911 för sig och sin familj med arkitektkontor i hörnet av Vallhallavägen och Baldersgatan. Det inreddes i 1700-talsstil. Han tillvaratog en del detaljer från rivna byggnader, bl.a. en stor port från Drottninggatan. Här levde han till sin död 1929.

Nu ägs huset av kroatiska ambassaden på Blasieholmen.

Text: Johan Murray

Foton: Public domain (om ej annat anges)